Kersti kom till lördagens ridning!

Helgen kunde inte ha blivit bättre! :-) Pigg och alert Aurora (inte kan man tro att hon är 20 år) som är fantastiskt rolig att rida! "Taggade" lite extra, då vi galopperade över fälten i söndags e.m., vilket jag inte riktigt hade förväntat mig så där på slutet, men var fullt reglerbar. :-) Tusen tack för att ni valde så bra åt mig vid lottningen!

Instruktören Lotta - en ny och rolig bekantskap för min del; inspirerande, glad, positiv, mycket kunnig och bra på att förmedla sina kunskaper samt ingjuta nytt självförtroende, där det gamla sviktar! Tack vare Lottas goda inflytande och Auroras säkerhet, hoppade jag samtliga hinder på nya terrängbanan, trots att jag från början inte hade tänkt att göra det! Lustigt nog kändes det som om sprången över "röda taket" och "gula planket" var de två med absolut bästa "flytet", trots att det var just dessa två hinder som ursprungligen bjöd största motståndet hos mig! Nya terrängbanan måste få en éloge, för den är verkligen fantastiskt fin nu! Mycket och idogt arbete som lagts ned där! Och det var det värt!

Sist, men inte minst, underbart god mat och dryck i glada ridvänners lag! Många härliga skratt blev det! Och - dessutom hade vi ju tur med vädret! :-)
/skrev Kersti i ett e-brev direkt efter helgen.

Jag bara måste få berätta!

Underbara Lotta som Kersti skriver om gjorde inte riktigt som ägarfamiljen hade instruerat henne. Vi skulle egentligen inte få hoppa terrängbanan. Men Lotta bjöd på kvalitet och kvantitet och ansåg att både banan och häst/ryttare var redo.

När de flesta av ekipagen kommit välbehållna tillbaka sa Lotta:" - Det är så härligt att se hur lyckliga alla ser ut efter ritten. Hela ansiktet strålar."

Mot slutet var det min tur. Jag velade, precis som Kersti, lite för de nya hindren. Jag hade inte hoppat terrängbanan sedan cyckelolyckan 2003, alltså för minst 5-6 år sedan. Men nu hade jag chansen på en urmysig och duktig häst, Klarientte, Underlaget var perfekt, så jag bestämde mig - jag skulle gå för alla hindren.

Jag såg Thomas skymta förbi. Han stod vid de första hindren och sedan vet jag bara att jag hoppade alla hinder i en jämn och härlig takt. En av de allra bästa rundor jag någonsin har gjort! Det sista Lotta sa innan jag stack iväg var: - Glöm inte att rida på alla hindren. Och jag försökte göra som hon sagt. Även de låga stockarna, som man ibland kan låta hästen gå på själv, red jag på. Vartenda hopp blev perfekt och jag var med i vartenda språng. Jag njöt, det var underbart.

När vi efter den sista stocken saktade in för att gå ner till skritt kom tårarna - jag grät - glädjetårar! Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna hoppa den här banan igen, i alla fall inte på detta sätt.

Så Lotta blev först lite orolig, här kom plötsligt en som inte log med hela ansiktet utan grät - men som sagt det var ju glädjetårar!

/Kicki på härliga Klarinette (finns det ngn som har en bild på mig och Klarinette???)

P.S. Rubiken till denna sida, vad menas med den? Jo att det är tur att ICA Mullsjö är i nivå med gamla tiders lanthandel. Det man glömt kan snabbt och enkelt inhandlas i närheten.

Marina-Juliette, Marjana-Fanfar, Madeleine-Epok, Elisabeth-Juni, Monika-Jolin, Kersti-Aurora, Thomas-Moletov, Lotta-Milos, Eva O-Miranda, Kicki-Klarinette, Ann-Marie-Gazette, Sussi-Lancelot/Neptun.

Tunarps Säteri