Häst- och weekendresor:
2010
Cotswolds
Norrtuna Gård
2009
AAJ Ranch
Bångbo Gård
Stall Arnared
2008
AAJ Ranch okt
Tunarp sept 08
Ponnytrav E-tuna
Brunnsgården maj
Jultorp april 08
Ulfs englandsjakt
Berga trav mars
2007
Tunarp jakt
AAJ Ranch okt
Tunarp vår
Long Valley
2006
Tunarp jakt
Okna Ranch höst
Hälsingehästen
Okna Ranch vår
2005
Tunarp jakt
Tricorn Ranch
Rockelstad
Jultorp Ranch vår
2004
Tunarp jakt
Finnbo vår
2003
Tunarp jakt
1997 Tunarp
Jaktspecial i pdf
Kerstis oförglömliga berättelse.
|välkommen | kommande resor | ARK-GRUPPEN | adresslista | länkar | gästbok |
Håll musen stilla över bilderna så visas en enkel bildtext!
Camilla och jag tröstade oss med westernridning på AAJ Ranch, Tobo Gård utanför Strängnäs, 5-7 oktober 2007.
Stackars oss! Jakten på Tunarp är höstens höjdpunkt, men varken Camilla eller jag skulle kunna delta denna höst. Frågan var vad vi skulle hitta på istället, något som var minst lika roligt????
Vi är ju båda riktigt westernbitna, (vi har ju t o m egna sporrar :-)) och vi har pratat om AAJ Ranch länge, men skulle vi våga åka dit? Det skulle ju nästan vara som att åka till Lussan eller Jan Brink eller Malin Baryard på clinic. Anders Josefsson tog Reining-guld på EM i Tyskland 2007. Många stora nationer deltog med toppryttare och topphästar. Och här kommer Camilla och jag, två ridskoleryttare utan egna hästar som just precis har börjat nosa på western.... Men självklart, visst skulle vi åka!
Camilla kontaktade Anders och Anette. Det fanns plats för oss och vi var välkomna. De hade även ett par hästar att hyra ut till oss hästlösa.
Vi åkte till Tobo Gård, dvs AAJ Ranch på fredagskvällen. Det lyste i stallet och där fanns Tommy som visade oss vart vi skulle ta vägen. Tommy hade egen häst, fn skadad, som var inhyst på gården och vid tillfälliga toppar i verksamheten hjälpte han till med hästskötsel m.m..
Camilla och jag fick ett fint och stort rum där vi skulle bo. Vi pratade med Anette en bra stund innan vi packade upp och sedan bjöd Camilla och jag övriga deltagare på lite fredagsmys...småplock till egen medhavd dryck.
Och nästan omdelbart upptäckte Camilla den stora malören, hon hade slut batteri till sin kamera. Och jag, jag hade glömt att låna kamera av mina barn. Vad gör vi nu? Jo vi har fotat med min mobiltelefon, så därför är bilderna ni ser här lite halvsuddiga, tagna med min Nokia mobiltelefon.
Camilla och jag red första passet direkt efter frukost på lördag morgon. Pröva hästen, känna hur den svarar, in på en liten volt, inte fixa med händerna, inte styra med tyglarna, använd benen, inte stoppa med tyglarna, använd sitsen, öva, öva öva. Lita på hästen, sitt inte och upprepa hjälperna, låt hästen visa att den har fattat vad du menar. Ge hästen en chans att göra rätt, etc, etc. Kläm inte med benen.
Många hjälper är egentligen väldigt lika engelskridnignens och jag gör samma fel som annars. Jag har för lite stöd på yttertygeln och Camilla ville inte riktigt släppa kontrollen. Precis som vilken vanlig måndagskväll som helst!
De andra ryttarna kom successivt ner till uteridbanan med sina hästar. Vad fina de var! Och snälla Mia, tyvärr var massa av korten urdåliga så tyvärr har jag inga kort på dig och din fina häst Smarty. Så synd! Och Hellen du fastnade inte heller så bra, men vi kan i alla fall se ryggen på dig på en av bilderna. Men jag är fräck och kopierar ett par bilder från AAJs hemsida på Mia och Helen och lägger in här.
Puss och hum! Andra ridpasset prövade vi att humma till hästarna. Att fatta galopp gjorde man med puss-ljudet (det hade vi redan lärt oss på Long Valley) men nu tillkom något nytt - "hum-ljudet". När man rider på i hög fart på stora volten ska man genom ett mycket lågt hummande få hästen att sakta ner. Inte till trav utan till en sakta, fin och jämn galopp.
Ett par försök och det fungerade för mig och Jac. Helt osannolikt, jag tog inte i tyglarna utan hummade bara lite. Det var häftigt! Han svarade också bra på "whow", ordet man använder när man vill stanna. Men vi hade dock andra saker som inte fungerade så himla bra som vi fick lov att jobba desto mer med.
Rak häst. Mycket av förberedelserna inför Reningen är att kunna rida ut ur volten eller vändingarna med en helt rakriktad häst, en slags förberedelse inför slidestop, spinn och rollbacks.
Det fanns en hel del annat än ridbanan att titta på på gården. Plötsligt stod där en röd Ferrari. Exakt samma färg som min dator. Den bara måste jag ta en bild av, och alla andra djuren, och tävlingshästarna och hönsen etc, etc.
Jo western måste vi verkligen fortsätta med. Det är hur kul och lärorikt som helst. Det enda tråkiga denna gång var att jag, Kicki, som var lite sämre tränad än jag brukar p g a sjukdom under sommaren fick nästan som håll och hade svårt att galoppera sista passet, det gjorde jätteont. Skritt och trav gick bra, men någon fin reining-avslutning kunde Jac och jag inte bjuda på, tyvärr! Det kändes lite snöpligt. Men Camilla och Newton gasade på, det såg jättebra ut!
Stort tack Anders och övriga deltagare för en mycket lärorik helg. (Vi lärde ju även genom titta när de andra red.) Och lika stort tack till er övriga på gården, Anette, Helena och Tommy samt Anders mamma som hjälpte till i köket.
Kicki